Scouterna: Från kris till framtidstro

Av Diana Larsson

Örkelljunga. Det har länge varit kämpigt för byns 90-åriga scoutkår. Under flera år har bristen på ledare och funktionärer lett till att styrelsens energi tagit slut. I mars var de brutalt ärliga med den rådande situationen när de kallade till krismöte. Det var nu den anrika kårens framtid skulle avgöras.
– Det var nervöst, men nu har det äntligen kommit in ny energi, säger Hanna Nilsson, vice ordförande.

Örkelljunga Scoutkår har under många år kämpat för få ledare och frivilliga krafter. I våras aviserade några ledare att de inte kunde vara med till hösten och då gick det inte längre.

– Vi har verkligen köttat på och slitit vårt hår för att kunna ge kårens barn och ungdomar en rolig och meningsfull aktivitet.

Nu blev situationen ohållbar och styrelsen tvingades att gå rakt på sak när de förklarade att om kåren inte får fler frivilliga händer så var alternativen att sälja scoutgården på Tyge Krabbes väg och lägga verksamheten på is eller att avveckla kåren helt.

På möteskvällen var det ett nervöst gäng som drog en suck av lättnad när ett 20-tal föräldrar, ungdomar, gamla scouter och representanter från Skånes Fagerhults scoutkår hörsammat deras rop på hjälp.

– Vi ville förmedla det viktigaste, vi ville inspirera och absolut inte skrämma dem som kom.

Hanna sammanfattar kvällen med att äldre scouter delade med sig av sina minnen, några fick upp ögonen för problematiken och några fick en bättre förståelse för vad kåren behöver hjälp med.

– Vi skulle kanske bett om hjälp tidigare, men vi har försökt att inte tvinga någon att hjälpa till. Scouterna har ingen avbytarbänk - utan alla kan vara med utan krav på att göra något utöver själva scoutingen. Men att inte be om hjälp har låst upp oss många gånger. Flera små saker tar snabbt mycket tid när man ska göra allt själv.

Att vara scout är alltid kul menar Hanna vars hjärta brinner för scouting, föreningslivets ideella verksamhet och det faktum att kunna göra något för någon annan. Nu konstaterar hon att kåren gått från kris till framtidstro.

– Det är nu det riktiga arbetet börjar. Vi måste förvalta energin som mötet gav och ta emot den hjälp som erbjudits. Nu har vi fått in en del drivna föräldrar och gamla scouter som ledare och assistenter på våra avdelningar. Föräldrar har på eget initiativ startat en messengergrupp för enklare kommunikation, de skriver nyhetsbrev och de önskar ha med en föräldrarepresentant i styrelsen. Ett gäng föräldrar ska representera kåren på Örkelljungadagarna - något som varit tungt för oss att dra i de senaste åren.

Mycket har hänt sedan den 1 mars. Lågan som falnat och höll på att slockna har fått ny fart.

– Det är härligt att det kommit in ny energi i kåren, säger Hanna med tillförsikt.

– Det har varit tungt under många år där vi sett toppar och dalar. Vi vet inte om det går bättre den här gången, men vi har verkligen en förhoppning om det.

Kåren som har 30 barn och ungdomar fördelat på fyra avdelningar har valt att inte delta i något läger i år.

– Vi är inte tillräckligt stabila än. Istället peppar vi inför nästa år.

Valet att inte åka på läger innebär inte en händelselös tillvaro - tvärtom. De yngre scouterna, spårare och upptäckare, har lagat nässelsoppa på stormkök, samt jobbat med eld och demokrati. De äldre, äventyrare och utmanare, har ägnat sig åt sjukvård, haft övernattning samt planerat och genomfört firandet av scouternas högtidsdag St. Georg. Härnäst väntar fixardagar, men också nyheten med familjescouting den 24 maj där yngre barn har möjlighet att upptäcka scouting tillsammans med sina föräldrar.

Styrelsen avslutar med orden ” Tack för att ni är med och gör scouting i Örkelljunga så levande. Tillsammans bygger vi kåren!”

"Det är alltid roligt att vara scout", tycker Hanna Nilsson, vice ordförande. Efter några tunga år har kåren åter fyllts med energi och hopp om framtiden. Foto: Diana Larsson

Efter krismötet har föräldrarnas förståelse för vad som behöver göras för att avlasta styrelsen och ledarna ökat. Nu har St. Georg och valborg firats och den positiva andan och viljan att bidra växer sig allt starkare. Foto: Eimi Thorén