Innebandyklubben satsar på pensionärerna

Av Josefine Ingvarsson

Ett nystartat lag har kommit in i matchen. På planen lirar de innebandy, men viktigast är gemenskapen, och kaffet med det hembakade fikat efteråt.

– Vi har försökt skapa en mötesplats för äldre där vi både uppmuntrar till fysisk aktivitet och ett socialt möte, säger Philip Svensson, som står bakom satsningen för innebandyklubben Vv84.

Innebandy för pensionärer är ett inslag som är helt nytt för klubben. Idén kom på ett möte med Sisu under hösten där de berättade om projektstöd för att få målgruppen 65+ i rörelse. Philip nappade och innan jul anordnades den första innebandyträningen för laget.

Deltagarna hade inga krav på förkunskaper, och vill de bara sitta på läktaren ett par gånger och titta för att sedan ta en kopp kaffe och snacka, är de lika välkomna. Philip berättar att man har deltagare som är mer och mindre rörliga och har olika nivå på sin träning.

– Alla är välkomna, man kan springa om man vill det och man kan gå också. Om man rör sig lite mer långsamt kan man stå stilla framför mål, det spelar inte så stor roll vad man gör, bara att man gör något. Alla försöker utifrån sina förutsättningar, säger Philip.

Deltagarna har olika bakgrund. Många har en koppling till föreningen på grund av barn eller barnbarn som spelar. Medan andra spelar för att de hört talas om det av någon kompis eller via Facebook. En av deltagarna är Inger Lönn, 71 år.

– Jag har ett barnbarn som spelar och tänkte att jag provar på det när det nu blev 65+. Vi var inte många i början men vi kom upp i 16-17 stycken ett par gånger och nu är vi lite färre igen, säger Inger och fortsätter:

– Ibland är det lite negativt att prova nya grejer. Många som kommer upp lite i ålder har ont både här och där och vill inte röra sig så mycket. Men jag kämpar vidare med att försöka få ner folk till hallen om inte annat bara för kaffet och det sociala.

På planen har hon sällskap av flera. En av dem är Bengt, som hittat tillbaka till en sport som han levt i och med under flera decennier.

– Jag var med på Sveriges första SM i innebandy. Vi spelade innan vi ens hade ett eget förbund. Så detta är jätteroligt. I början var vi några som trodde att vi var 25 år fortfarande, men nu har vi lugnat oss lite och spelar mer passningsspel så att både tjejerna och killarna är med lite mer tillsammans. Det är riktigt roligt, säger Bengt Kullberg.

Han förstår att det kan finnas skepsis i att spela i pensionsåldern när man kanske inte tränar i vanliga fall, eller ens har hållit i en klubba förut. Han skulle själv bara sitta på läktaren första gången han kom dit. Men det blev inte riktigt så.

– De saknade en gubbe på plan, så jag spelade i jeans. Det gick hur bra som helst och sedan dess har jag inte missat en enda träning tror jag.

Glädjen i spelet och mötet genomsyrar verksamheten, något även Philip vittnar om. Han är ungefär hälften så gammal som deltagarna i laget men säger att det är den roligaste timmen på veckan.

– Jag flabbar nog mest på hela veckan just den timmen, helt ärligt. Det har varit lite svårt att nå ut och få med pensionärerna, men det är så himla roligt och utvecklande, säger Philip som även är ledare för klubbens yngsta spelare i Innebandyleken.

Vilka är de största skillnaderna på att leda de yngsta och de äldsta?

– Kanske farten, men det är snarare mer som är likt än vad som skiljer dem. Det är mycket lek på båda träningarna men den största likheten är att det är precis lika svårt att få dem att vara tysta och lyssna på instruktionerna, säger Philip och skrattar.