Ledare: Missnöje – ett bra drivmedel, men en dålig motor

Av Per Brolléus

Redaktör Brolléus betraktar svängningarna när det gäller vem som har makten.

Vilka som ska styra framtiden i våra kommuner börjar så sakteliga mäjslas ut. På vissa håll är det enkelt, på andra destor knepigare.

De stora riktigt omkastningarna i antal röster inträffar inte sällan i kommuner där nya lokala partier poppar upp - inte sällan med en grundkraft som kan kopplas till ett missnöje.

Dessa partier dubblas, halveras, blir störst eller försvinner helt. Att påstå att det inte svänger om de ”nya” partierna vore en ohygglig lögn. Det svänger till och med mer än vad som är riktigt hälsosamt, menar jag.

Och samma sak har varit verkligheten i oerhört många svenska kommuner under det senaste decenniet. Det renodlade missnöjet har varit det starkaste politiska bränslet och många gånger har det visat sig att vreden mot etablissemanget är betydligt starkare än förmågan att faktiskt bygga något konstruktivt när man väl erövrat makten.

Det finns få exempel på kommuner där snabbt uppdykande protestpartier – byggda på missnöje och befolkade av en spretig skara entusiaster – faktiskt lyckats med att styra särskilt bra (inns såklart undantag). Missnöjet förenar: fotfolket mot eliten, de ”kloka” mot de ”dumma”. Men när skutan väl ska styras i vardagen drar det åt alla håll. Och till slut, inte helt ovanligt, kraschar alltihop.

Motstånd ger energi. Men när motståndet försvinner faller bygget snabbt ihop. Ingen relation är så stark som den där man är rörande överens i kampen mot en irriterande granne eller får spy galla ihop över en jobbig släkting. Jag vet, jag har varit där. Många gånger.

Exakt likadant fungerar politiken. En gemensam protest gör oss starka för stunden, men den ilskna energin räcker inte till för att hantera det tråkiga, faktiska hantverket som måste göras. En bärkraftig politisk idé måste bygga på vad man vill göra – inte bara på vad alla andra gjort för fel.

Så till dig som tycker att dagens politiker tar galna beslut och driver kommunen i helt fel riktning: Engagera dig. Och gör det i de partier som redan finns. De skriker efter folk, de skriker efter nytänk, de skriker efter dig.

Det är trots allt betydligt enklare att måla om sovrumsväggarna inifrån sovrummet än att försöka göra det utifrån – genom ett stängt fönster.