Ung bonde med passion för det förflutna

Av Diana Larsson

I förra Söderåsen NU kunde ni läsa om Annelie Gripenberg som skickade vidare tråden till Oskar Hässelmo med frågan: "Du som är så ung - var grundar sig intresset för det gamla?"
– Det är intressant och en större utmaning. Gammalt folk är vettiga. Att sitta och dösnacka är inte min grej, men i samtal med äldre så lyssnar jag gärna på deras historier och erfarenheter. Man lär sig alltid något.

I strålande solsken görs intervjun utanför stallväggen på Oskars gård. Det kacklas från hönsgården, en av ardennerhingstarna sitter och njuter av solens värme, kalvar av rasen belted galloway busar i bokebacken, kalkonerna spänner upp sig och orpingtonankorna vaggar fram. Gårdens enda duva hänger med hönsen, toulousegässen strosar omkring, köttgetterna sköter gårdens röjningsarbeten och de ungerska skruvhornsfåren, hunden och katten samsas även de om utrymmet på gården.

Sysslorna är många och ansvaret stort, men detta till trots så omges gården av ett trivsamt lugn.

Vi tar det från början. Oskar Hässelmo är uppvuxen på en mjölkgård i Askamölla strax utanför Röstånga. Djur har alltid varit det stora intresset och så fort han lämnade barnvagnen så var han uppe och kravlade bland djuren. Snart var tramptraktorn den bästa leksaken och han hade stenkoll på öronnummer, vilka kor som skulle sinläggas, kalva och gå till slakt.

– Det blev ju farligt när jag var uppe hos djuren, så morfar skaffade några höns till mig. Det blev snabbt utställning, försäljning och kläckning.

Stor orpington är en lugn och trevlig engelska lantras. Oskars mål är att avla fram bättre djur som följer rasstandarden. Något han lyckats väl med då hans orpington är några av Europas bästa.

– För mig är det viktigt att hålla raserna som de sett ut ursprungligen.

Med morfaderns kunskap i kombination med sin egen ådra för problemlösning så har vägen stakats ut till att driva eget lantbruk i kombination med att snickra. Han beskriver att han alltid haft ett ekonomiskt tänk och valde därför att gå bygg på gymnasiet.

– Lantbruket hade jag med mig sen innan, så jag tänkte att det var bra att lära sig något nytt.

2018 började han kolla efter en egen gård, men antingen var det för lite mark eller så skenade priserna. Det visade sig finnas en mening med väntandet. Plötsligt började arrendatorerna släppa sina arrenden kring morfaderns gård. Här började åldern ge sig tillkänna och det blev bestämt att Oskar skulle ta över gården. 2022 gick flytten och mycket har hänt sedan dess.

– Här har aldrig hänt så mycket på så kort tid. Morfar skulle nog varit stolt. Mycket av det jag gjort är säkert sådant som han drömde om, men som aldrig blev av.

Morfaderns intresse för ardennerhästen och avel lever nu vidare genom Oskar som har ett stort gäng med hästar vars storlek är respektingivande.

– Det roligaste är att utvecklas med hästen. För att få en hingst godkänd måste den kunna köras och just inkörningen är något jag får adrenalin av.

Hanteringen av fölet börjar tidigt och allt eftersom står selning och tömkörning på schemat. Det blir mental träning med musik i stallet, traktorkörning i hagen och ensilageplast över ryggen. De lastas på och av, åker transport och undan för undan läggs grunderna för en lugn och trygg häst.

– Det gäller att man litar på varandra, att man kommunicerar, har tillit och kan jobba tillsammans.

Namn: Oskar Hässelmo.

Motto: Jag gör det jag känner för i stunden.

Oskar Hässelmo tillsammans med Charmör. Foto: Diana Larsson

Oskar Hässelmo tillsammans med Charmör, som efter en stund vande sig med känslan av att dra en stock istället för vagn. Foto: Diana Larsson

Ardennerhästen är det självklara valet för Oskar Hässelmo. Foto: Diana Larsson

Kalkonerna bröstar upp sig. Foto: Diana Larsson

Några av Europas finaste orpingtonhöns finns på Söderåsen. Foto: Diana Larsson

Belted galloways har en given plats på gården. Foto: Diana Larsson