Tågnördarna Harald och co: "Dom är hialösa"

Av Per Brolléus

Vi kan väl slå fast det direkt – det här handlar om ett gäng tågnördar som man inte kan annat än imponeras av. En av medlemmarna i den strömsnäsbruksbaserade tågföreningen, Bodil Öhrn, går ett steg längre än att kalla kollegorna nördar.– Dom är hialösa. Och bland de mest hialösa är två herrar från Östra Ljungby och Örkelljunga - Mats och Harald.

Snart firar Skåne Smålands Järnvägsförening 40 år med en heldag i tågets tecken. Men ”den där heldagen” är bara en av oändligt många som de mest aktiva medlemmar träffas för att göra det de älskar mest av allt – att jobba med tåg.

– Det vi skapar här är en turistmagnet som är fantastisk, menar föreningens museichef Ronny Fager, som hamnade i tågvärlden av en slump.

– Jag gillar ju att fotografera och var på tågstationen i Strömsnäsbruk för att ta några bilder. Ett tag senare hade jag hand om museet i föreningen, säger han med ett stort hjärtligt leende.

Museichefen Ronny Fager. Foto: Per Brolléus

Varken han eller någon av de trettio andra som är på plats just den här lördagen för att jobba har ångrat sig. Tvärtom. En del tycker det är för lite att bara ha en jobbdag i veckan.

Lasse Lindberg och Harald Brede på väg ut för att byta slipers. Foto: Per Brolléus

Harald Brede från Örkelljunga och Mats Pålsson från Östra Ljungby tar bilen upp till Småland två gånger i veckan.

– Var på studiebesök här för 25 år sedan. Sen blev jag fast.

Harald, som fyller 79 senare i sommar, har alltid fascinerats av tåg.

– Det började med modelljärnväg när jag var liten hemma i Östra Ljungby som ju var en järnvägsknut. Minns när jag åkte rälsbuss med pappa in till Ängelholm på 50-talet…

Susanne Struwe, Christina Sörgaard, Bodil Öhrn och Ronny Fager framför rälsbussen. Foto: Per Brolléus

Nu åker han rälsbuss igen, eller åtminstone när föreningen ska ha sitt 40-årsjubileum den 13 juni. Och det arbetet inför den dagen som en hel del handlar om just nu.

– Vi byter slipers och sen håller vi på med att rusta upp en järnvägsvagn. Jag älskar teknik och jag älskar att jobba med händerna. Precis som min kompis Mats.

Järnvägsvagnen som Mats och Harald renoverar har en unik historia.

– Vagnen är från slutet av 1800-talet och användes under andra världskriget som hinder i Storlien, förklarar Mats.

Vagnen ställdes helt enkelt upp på järnvägsspåret och förhindrade därmed tyskarna från att komma in tågvägen till Sverige.

– Ett stridsvagnshinder. Men nu är den här hos oss och ska renoveras.

När man renoverar och söker prylar så finns det ju ingen katalog att beställa ur, utan man får leta på annat sätt.

– Vi hälsar på hos andra tågföreningar och byter grejer, förklarar Harald och nämner likasinnade nördar i Ängelholm, Brösarp och Ystad.

Christina Sörgaard och Franz Tregart vid det unika ångloket. Foto: Per Brolléus

Vi hinner inte prata mycket mer innan Harald och Mats försvinner iväg i ett gult servicelok några kilometer söderut.

– Folk i föreningen kommer från alla möjliga håll. Här är folk från Borås, Knäred och Värnamo, berättar Ronny Fager.

– Men tågnördarna som kommer på besök är från precis hela världen. Amerikaner, tyskar, japaner är som tokiga i det här.

Nils Bertil Sörensen och hans hund tar en paus i jobbet. Foto: Per Brolléus

Kristina Sögaard och Bodil Öhrn från Strömsnäsbruk har varit med länge i föreningen. Och för de båda damerna är det de sociala som är viktigast.

– Det är en fantastisk sammanhållning. Alla sliter med sitt, menar Kristina.

– Jag är ingen tågnörd, men många av gubbarna är hialösa.

Christina Sörgaard, Susanne Struwe, Bodil Öhrn och Ronny Fager på en av de populära dressinerna. Foto: Per Brolléus

Och just den här dagen, en solig lördag i maj, så är det bara en sak som gäller för gänget: Få allting i ordning till jubileumsdagen.

– Hoppas på massor av folk och kanonväder. Vi kommer köra rälsbussen till Traryd och man kan kliva på där eller här i Strömsnäsbruk.

96 ton ånglok... Foto: Per Brolléus

96 ton ånglok... Foto: Per Brolléus